GHB, gammahydroxibutyrat eller gammahydroxismörsyra, är en kroppsegen substans som förekommer i de flesta av kroppens vävnader. GHB påverkar en rad centrala funktioner såsom vakenhet, sömn och temperaturreglering liksom känslor som aggressivitet och sexualitet.
GHB är såväl prekursor (modersubstans) som metabolit (nedbrytningsprodukt) till GABA (gammaaminosmörsyra), en annan signalsubstans i centrala nervsystemet. Samspelet mellan GHB och GABA kan förklara en del av de typiska effekterna av GHB-intag såsom variationer i vakenhet och sänkt kroppstemperatur. I motsats till GABA passerar GHB snabbt blod-hjärnbarriären (hjärnans kemiska skydd mot omgivningen).

Användning

GHB förekommer också som läkemedel, men med begränsad medicinsk användning. Det saluförs inte i Sverige. Preparatet är ursprungligen ett narkosmedel med primärt lugnande, snarare än smärtstillande, egenskaper. Det kommer också till användning vid insomnia (svårighet att somna) och narkolepsi (plötsliga attacker av sömn) och man undersöker dess egenskaper som ett medel vid avgiftning av alkoholister och heroinister. Ytterligare några sjukdomsdiagnoser är eller har varit aktuella i behandlingssammanhang men det finns idag ingen praktisk medicinsk användning för GHB.

Det GHB som används för missbruk kan vara egentillverkat, köpt från annat land eller inhandlat via Internet. GHB är en klar, något simmig och luktfri vätska som smakar salt. Vid den illegala framställningen händer ibland att processen misslyckas och att lösningen får en stickande lukt och frän smak. Lösningen kan i dessa fall vara uttalat alkalisk med frätande egenskaper. De som missbrukar preparatet förvarar det vanligen i PET-flaskor. En normaldos omfattar så mycket som ryms i en PET-flaskas skruvkork. Oftast intas 1-4 kapsyler, och vanligen samtidigt med annan dryck.

Effekter

GHB är en substans som snabbt tas upp i kroppen. Effekten är starkt dosrelaterad, och kan variera från avslappning och upprymdhet till sömn, muskelspasmer och medvetslöshet. I stor dos, och framförallt i samband med samtidigt intag av andra droger som alkohol, övergår den eftersträvade euforieffekten i en successivt ökande grad av negativa effekter som illamående, kräkning, allvarliga andningsbesvär, krampanfall och koma. Rusupplevelsen, euforin, som sätter in efter 15-20 minuter kan liknas vid ett milt alkoholrus. Enskilda individer har rapporterat en ökad sexuell lust. Effekterna avtar efter 3-4 timmar, och även vid doser som leder till djup sömn eller medvetslöshet känner sig användaren pigg efter uppvaknandet.

I "normaldos", 10-20 mg per kg kroppsvikt (motsvarande en skruvkork för en normalviktig vuxen) kan eufori, muskelavslappning och kortvarig minneslucka uppstå; vid 20-30 mg dåsighet och sömn; samt vid dosering därutöver sömn övergående i medvetslöshet, långsam hjärtrytm, illamående, kräkningar, oregelbunden andning och andningsdepression. På Internet kan man finna att doser på 50 mg/kg kroppsvikt rekommenderas vilket ligger farligt nära de medicinska doser, 60-90 mg per kg kroppsvikt som ger narkos.

Det förekommer att den som plötsligt vaknar upp ur ett djupt GHB-rus drabbas av panik, blir aggressiv och farlig för sin omgivning. Minnesluckor är vanliga. Dödsfall har rapporterats efter samtidig berusning av GHB och alkohol eller annat dämpande medel.

Något motgift till GHB finns inte. Magsköljning hjälper i regel inte eftersom GHB så snabbt tas upp av vävnaden. På motsvarande sätt försvinner också substansen snabbt ur kroppen. Det är dock möjligt att analysera GHB i blodplasma och urin.

GHB-missbruk kan ge upphov till både fysiskt och psykiskt beroende. Personer som regelbundet missbrukar GHB uppger att de är beroende och att de har uppenbara abstinensbesvär om de försöker sluta. Deras beskrivningar liknar dem som förekommer vid missbruk av exempelvis bensodiazepiner.

Tecken på missbruk

Det är svårt att upptäcka GHB-missbruk bara genom att observera personers utseende och beteende.

GHB har använts av kroppsbyggare för sin roll som frisättare av tillväxthormon, vilket de hoppades skulle leda till ökad muskelmassa. Det senare är emellertid inte sannolikt och finns inte vetenskapligt bekräftat.

En annan grupp av användare är ungdomar som tar GHB i berusningssyfte som ersättning för, eller komplement till, alkohol. Vanligtvis sker detta vid fester där alkohol förekommer, vilket gör att överdosering lätt kan uppstå. Detta utgör en allvarlig risk. Denna grupp av användare är den dominerande. En tredje grupp användare är amfetamin- och ecstasymissbrukare som använder GHB för att "tända av" efter en intensiv missbruksperiod.

Främst från USA har rapporterats om en fjärde användargrupp, nämligen de som utnyttjar GHB som "rape-drug"; man lurar någon att inta en drink som spetsats med GHB i avsikt att råna eller på annat sätt utnyttja det omtöcknade offret.

GHB och lagen

GHB är klassad som läkemedel, men har också klassificerats som narkotika fr.o.m. februari 2000. Detta innebär att all icke medicinsk befattning med GHB, inkluderande eget bruk, är straffbart.

© Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Nov 2005.

Faktagranskat av SAD, svenska föreningen för alkohol- och drogforskning.