Tobaksbruket idag
Svenska män och kvinnors rökning sjunker kontinuerligt och prevalensen är bland de lägsta i världen. Daglig rökning är numera vanligast bland personer i arbetaryrken, korttidsutbildade, arbetslösa, personer med sjukpenning eller sjukersättning och bland de socialt och ekonomiskt utsatta. Fler kvinnor än män röker och majoriteten av dagligrökarna finns i åldersgruppen 45–64 år. Betydligt fler män än kvinnor snusar. Snusningen bland vuxna minskar. Att snusa är också vanligare bland personer med kort utbildning även om de sociala skillnaderna är mindre uttalande än för rökningen. (Statens Folkhälsoinstitut, 2009a, 2011)
Ungdomsrökningen har enligt CAN:s mätningar minskat markant från år 2010 till 2011 i både grundskola och gymnasium, men det är för tidigt att tala om ett trendbrott. Vattenpipa blir allt vanligare och är ett ungdomsfenomen. Vattenpipa röks dock mer sporadiskt, någon gång i månaden. Bara 1-2% röker vattenpipa någon gång i veckan. Oftast är det nikotin i vattenpipan men många ungdomar vet inte om det är nikotin eller inte i pipan.
Ungdomars snusande i grundskolan år 9 minskar efter att som mest ha varit uppe i 27% för pojkar (2001) och 8% för flickor (2004). Även ungdomars snusande i gymnasiet minskar efter att som mest ha varit uppe i 32% för pojkar (2004) och 11% för flickor (2007). (Henriksson C & Leifman H. (2011).
|
|
Rökning |
Snusning |
|
Vuxna 2011 (Statens Folkhälsoinstitut 2011) |
10 % män 12% kvinnor dagligrökning
|
18 % män 3% kvinnor dagligsnusning
|
|
Ungdomar 2010 |
19 % män 26 % kvinnor dagligen/ibland
|
12 % män 3% kvinnor dagligen/ibland
|
|
Ungdomar 2010 |
32 % män 39% kvinnor dagligen/ibland
|
24 % män 7% kvinnor dagligen/ibland
|
Undomar: Henriksson C & Leifman H. (2011). Skolelevers drogvanor 2011. CAN Rapport 129. Centralförbundet för Alkohol och Narkotikaupplysning.
Skadeeffekter av rökning och snus
Cigaretten kan liknas vid en liten kemisk fabrik som släpper ut 4 000 kemiska ämnen, varav väldigt många är farliga för hälsan. Alla som röker skadas och varannan dör i förtid. Rökningen har effekter överallt där inandningsluften passerar och dit blodet strömmar, det vill säga i stort sett i alla kroppens organsystem. Rökning har samband med ökad risk för 58 olika sjukdomar som förkortar livet med i genomsnitt 10 år. I vårt land dör 6 400 personer om året dör av sin egen rökning och ytterligare 200 av passiv rökning. Genomsnittsrökaren röker 11-13 cigaretter per dag.
Som storrökare räknas de som röker 20 cigaretter per dag eller mer. Ungdomar röker i genomsnitt cirka sju cigaretter per dag. Rökare som minskar antalet cigaretter per dag röker oftast de återstående desto intensivare, och riskerna minskar därför inte i proportion till det minskade antalet cigaretter. Det finns ingen ofarlig nivå av rökning. En del rökare byter till snus i förhoppningen att det ska vara mindre farligt.
Jämfört med kunskapen om rökningens effekter är dokumentationen av snusningens långsiktiga verkningar mycket ofullständig. Sammanlagt innehåller snus över 3 000 olika ämnen som är skadliga för hälsan varav minst 28 är cancerframkallande. Forskning visar att snusning stressar hjärt-kärlsystemet och ökar risken för dödlig hjärtinfarkt och dödlig stroke. Hjärtat får slå 15 000 fler slag per dygn och blodtrycket höjs. Snusning ökar även risken för cancer i bukspottkörteln, och misstänks öka risken för cancer i matstrupen och magsäcken, samt risken att få diabetes. Munslemhinnan tar skada, och det finns allvarliga risker för fostret om mamman snusar under graviditet (Socialstyrelsen, 2011, Statens Folkhälsoinstitut, 2009a).
Tobak och avvänjning. En faktaskrift om tobakens skade-verkningar och behovet av tobaksavvänjning, läs mer här.
Rökning ger stress och psykisk ohälsa
Rökning kan bidra till människors psykiska ohälsa. Rökare har mer än dubbelt så stor risk som icke-rökare att drabbas av depression och särskilt kvinnor har en ökad risk att drabbas av panikångest. Generellt upplever rökare mer stress och negativa känslor än icke-rökare. De omedelbara fysiologiska effekterna av rökning och nikotin liknar de som utlöses av stress. De flesta rökare uppger att det främsta skälet för att röka är att rökningen lugnar dem. Rökare röker som regel i stressiga situationer och upplever att det dämpar stressen och hjälper till att reglera dåligt humör, men detta verkar vara mer illusion än verklighet. Den lugnande effekt som upplevs vid rökning beror i stor utsträckning på lindring av nikotinabstinens snarare än på en direkt påverkan på stressreaktioner och negativa känslor. Rökningen lindrar alltså den stress och de negativa känslor som nikotinberoendet och abstinensen gett upphov till, vilket betyder att rökningen i sig är en stressfaktor. Den som slutar blir gradvis mindre stressad. På sikt innebär rökstopp för de flesta också en bättre sömn, vilket leder till bättre återhämtning som i sin tur bidrar till lägre nivåer av stress (Statens Folkhälsoinstitut, 2009a).
Tobak och avvänjning. En faktaskrift om tobakens skade-verkningar och behovet av tobaksavvänjning, läs mer här.
Passiv rökning
Tobak som inhaleras (huvudrök) förbränns vid en högre temperatur än den som fyller rummet när cigaretten glöder (sidorök). På grund av detta har sidoröken högre koncentration av partiklar, vilket gör att den är ännu farligare än den rök som rökaren inhalerat. Passiv rökning är förknippat både med akuta besvär (i näsa, ögon, hals och luftvägar, särskilt hos astmatiker, allergiker och överkänsliga) och med långvarig hälsopåverkan (hjärtinfarkt, lungcancer, cancer i bihålorna). Passiv rökning ökar risken för både lungcancer och hjärtinfarkt med 30 procent samt för KOL med 40–80 procent jämfört med den som inte utsatts (Statens Folkhälsoinstitut, 2009a)
Tobak och avvänjning. En faktaskrift om tobakens skade-verkningar och behovet av tobaksavvänjning, läs mer här.
Rökningens effekter för psykiskt sjuka och alkohol- och drogberoende
Rökning är en klassfråga i Sverige idag. Ju kortare utbildning och ju sämre socioekonomiska förhållanden, desto större risk att vara rökare. I grupper med psykisk sjukdom, alkohol- eller drogberoende och socialt utsatta är det dubbelt så vanligt att röka. Rökningens effekter på hälsa och privatekonomi är förödande och drabbar dessa grupper särskilt hårt på grund av att deras tobakskonsumtion ofta är hög. De kan också ha en nedsatt förmåga att hantera de hälsomässiga och ekonomiska problem som tobaksbruket för med sig. Tobaksrelaterade sjukdomar, till exempel hjärtinfarkt och lungsjukdomar, är särskilt vanliga hos människor med någon form av psykisk sjukdom. Statistiskt sett förkortar rökning livet med upp till 25 år för människor med psykisk sjukdom och rökningen anses vara en av de största orsakerna till detta. Tobak och alkohol är en farlig kombination eftersom de båda drogerna förstärker varandras sjukdomsrisker. Riskökningen är multiplikativ vilket betyder att sjukdomsrisken blir ännu högre än summan av alkoholriskerna och tobaksriskerna. Ett känt exempel på detta är den stora överrisken för cancer i munhåla och strupe hos rökande alkoholister, men forskning tyder på att det gäller även till exempel hjärtsjukdom. Både alkohol- och drogmissbrukare löper en större risk att dö av sin rökning än av själva alkoholen/drogerna (Yrkesföreningar mot Tobak, 2011).
De flesta tobaksbrukare vill sluta
Minst 70 procent av de vuxna rökarna vill sluta, och nästan hälften av de som snusar. Omkring var tredje vill ha hjälp att sluta.. I både grundskola och gymnasium vill 75-90% av ungdomarna sluta, varav en tredjedel omedelbart (Statens Folkhälsoinstitut, 2009a, Henriksson C & Leifman H. (2011).
Tobak och avvänjning. En faktaskrift om tobakens skade-verkningar och behovet av tobaksavvänjning, läs mer här.
Processen att sluta
Att sluta röka eller snusa är en förändringsprocess som ofta kan ta lång tid och många är ambivalenta, det vill säga osäkra på vad de vill. Man är orolig för farorna och nackdelarna med tobaksbruket, men uppskattar samtidigt de kortsiktiga positiva effekterna som rökare och snusare upplever. Det fysiska beroendet är starkt. Men beroendet har också psykologiska och sociala sidor och att röka/snusa är en vana, ett överinlärt mönster. Många röker till exempel när de talar i telefon eller efter middagen. För andra fungerar cigaretten som sällskap eller tröst i svåra situationer. Erfarenheten är att för många som slutar röka kan saknaden efter cigaretten i sådana situationer bli långt svårare och ta mycket längre tid att lära sig hantera än det fysiska beroendet. Så småningom ökar motivationen att sluta för de flesta. Att sluta röka eller snusa kan innebära att gå igenom en period på 2-4 veckor med ökad stress och nedsatt livskvalitet på grund av den stora omställningen och abstinensen. Men erfarenheten är samtidigt att många slutar med tobak utan några särskilda problem, framför allt om motivationen är hög. Minst hälften av dem som slutar upplever dock någon form av nikotinabstinens, som nikotinsug, oro, rastlöshet, nedstämdhet, irritation, ilska, koncentrationssvårigheter och sömnstörningar. Många som slutar besväras också av oönskad viktökning. (Yrkesföreningar mot Tobak, 2011).
Metoder för att sluta
Många behöver hjälp av en utbildad tobaksavvänjare för att klara att sluta. Tobaksavvänjare finns på de flesta primärvårds- och hälsocentraler och den vårdenhet som inte har en egen avvänjare bör kunna hänvisa vidare. Metoderna vid tobaksavvänjning inriktas mot de två viktigaste faktorerna som håller fast rökaren i sitt beroende, nikotinberoendet och vanan. Ett mål är att lindra nikotinabstinensen, ett annat att avbetinga det starka, närmast reflexmässiga sambandet mellan rökning och olika situationer och sinnesstämningar. För att bryta vanan har samtal med kognitiv beteendeinriktning i kombination med läkemedel visat sig fungera bäst. Ofta kombineras samtalen med motiverande samtal MI. Det finns flera godkända läkemedel för rökavvänjning; nikotinläkemedel, bupropion (Zyban) och vareniklin (Champix) som ökar chansen att lyckas. Forskning och erfarenhet visar att snusavvänjning bör gå till på i princip samma sätt som rökavvänjning. Socialstyrelsen har 2011 utfärdat nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande arbete, där metoderna och evidensen beskrivs. (Socialstyrelsen, 2011, Statens Folkhälsoinstitut, 2009a)
Tobak och avvänjning. En faktaskrift om tobakens skade-verkningar och behovet av tobaksavvänjning, läs mer här.
